När man tar sig an ett liv, en varelse, en individ så tänker man inte att en vacker dag kommer det livet, den varelsen, den individen att somna in och fara till himlen. Det är bland det jobbigaste som finns och det bildar ett tomrum och en känsla som aldrig kommer att försvinna. Man lär sig helt enkelt att leva med det och man tar sig igenom det hur svårt det än är.

Jag har fått äran att lära känna en underbar hund, ett underbart liv, en underbar individ, en underbar Ivra. Hon var nog den klokaste och snällaste Rottweiler jag någonsin träffat. Hon var enormt speciell och så enkel. Hon lyssnade alltid och hon älskade att pussas och bli kliad på magen. 

Tyvärr blev hon äldre och äldre.. Hon började bli stel. Men hon hängde i och var nöjd med livet som det var. Grisöron, pip leksaker och bollar var det bästa som fanns.

Den 31 December 2011 fick hon somna in. Ivra blev 10 år gammal. Hon fick livmoders inflammation och det fanns inget att göra. Hon får nu springa med de andra änglarna uppe i hund himlen och jaga harar på fina ängar.

Jag är så tacksam att jag fått spendera den här tiden tillsammans med Ivra och saknaden är så enormt stor!! Vi kommer alltid att älska dig underbara hund och du kommer alltid att finnas i våra hjärtan. En vacker dag ses vi igen.. <3